JAG HAR TRÅKIGT

Men tänk om det är det här som är ens riktiga jag, och det är så här man vill ha det. Tänk om man levt hela livet på fel sätt men nu vill börja leva som man känner för att leva, lite mer galet kanske. Och tänk om att det hela tiden känns precis tvärt om, som om det är jag som ska vara avundsjuk, att det är jag som ska ligga lite bakom. Om att det är jag som alltid har känt att jag inte får någon plats när vi är med människor. Och tänk då hur skönt det känns när man äntligen hamnar före, då vill man att alla ska veta. Och tänk om det inte alls märkts att du försökt, utan tvärtimot, försökt ta det jag har och vara bättre hela tiden. Jag vill bara leva på utan några speciella förväntningar och bara vara och inte ska behöva veta vad som ska hända hela tiden. Och det är kanske så ens vanliga jag är, då är det ju så man ska vara. Men jag vill inte att allt ska vara en tävling. Du har alltid vart bättre vän med alla, och sen när jag får en, en, så behöver inte det vara en tävling det med. Det kanske är den personens val vem den känner för att vara med. Man ska inte böhöva anstränga sig för att vara kompisar med folk, men för att inte tona bort helt måste jag det. Vi kan vara best friends forever som alltid, men allt behöver inte vara en tävling, utan allt ska bara bli som det blir. Man kan ha egna kompisar också, faktiskt. Vi kanske tänker helt olika när det kommer till det här, men annars är vi så himla lika och jag älskar dig<3 Men, jag behöver lite space, får vara mer galen och göra egna val och ha egna vänner. Så nu vet du nog hur jag känner, eller hur jag alltid har känt, love. <3